Livet är som ketchup

Först händer det inget. Absolut ingenting. Sen plötsligt ska allt hända på samma gång. Våren, nytt jobb, roliga kvällsprojekt, en massa golf mm. En klassiskt ketchupeffekt.

Frågan är dock om ketchupmetaforen fortfarande står sig. Numera finns ketchup i portionsförpackningar till skumma tryckanordningar på McDonalds. Frågan är om vi i framtiden måste förklara för våra barn och barnbarn vad ketchupeffekten var. Ketchup kanske då serveras som ett piller i ett glas med vatten.

Det kanske är läge njuta av ketchupeffekten så länge den varar.

Humor på hög nivå Part II

Bildt under invigningen av den nya ambassaden: " Oj nu fastnade jag i ett träd".

Alla vi som spelat spel på nätet vet hur det känns. Jävla trädhelvete!

Läs mer...

Är du unik är du Meatloaf!

Idag strävar alla efter att vara unika. Problemet är att de flesta är unika på samma sätt och därigenom kan unikiteten starkt ifrågasättas.

Egentligen är galenskap enda möjligheten att bli unik då man verkligen sticker ut. Dock börjar galenskap snart bli så vanligt att inte ens där kan man känna sig unik.

När Meatloaf under tidigt 90-tal fick frågan hur det är att vara mainstream bland alla grungeband sa Meatloaf de bevingade orden: "Jag är inte mainstream. Jag är den ende just nu som spelar symfonirock just nu. Det är alla "alternativa" grungare som är mainstream. Jag är alternativ!"

Vips hade en alternativ rörelse blivit så populär att den var mainstream.

Reflektion1: Det är kanske därför punkare hatar andra som gillar deras musik. De är livrädda för att musiken ska bli så omtyckt att den ska bli mainstream.

Reflektion 2: Vill du vara unik i sommar ska du åka på husvagnssemester till Borstahusen i Landskrona. Då är du verkligen unik.

Cheek to cheek

Sommarens låt är cheek to cheek.

Så är det. That¨s it.

Att jobba är överskattat, pengar ett nödvändigt ont, kunder är som ett gitarrfodral. Det är bra att ha, men skit samma egentligen.

Cross the system, 17 and having no leg. Self Esteem will live again. Men aldrig en kommersiell spelning.

Bara i tanken. Bara replokalen. Aldrig på riktigt.

Shit. Det är en dag i morgon också. Jävla uppfostran. Jävla jobb.

"I began studying my role, I picked the games I set up rules alone"

Cheek to cheek

Konsensus

Vi svenskar har väldigt svårt för att fatta beslut. Kanske har det något med jantelagen att göra. Kanske har det att göra med vår strävan efter maximerad jämlikhet.

För en sak är säker. Att fatta beslut tycker många är jobbigt. För om du fattar ett beslut så bestämmer du över andra. Dessutom, om du själv fattar ett beslut står du också som ansvarig om något går fel.

Detta gör att varje gång svenska grupper ska fatta beslut blir vi ett gäng mesar där uttryck som ”Vad tycker du?”, ”Jag håller med”, ”Är det ok för dig?”, ”Känns det bra för alla” är frekventa.

Vad är det för jävla sossedagisuppfostran vi har fått. Varför inte i stället säga Jag tycker att.., eller Håller du med mig? Varför inte utgå från vad du själv vill istället för att hela tiden bry dig om vad alla andra vill. För som tur är har ju faktiskt alla en möjlighet att tala för sig själv.

Och ansvarsfrågan. Genom att fatta konsensusbeslut är alla, eller ingen, ansvarig. Det gör att det är fritt fram att misslyckas för skulden delas ju solidariskt.

Men va fan. Om det ska vara kollektivt ansvarstagande, ska vi också ha kollektiva bestraffningar då?

Nä, fram för personer som vågar stå för vad de tycker, som vågar argumentera för sin sak och inte alltid ska nå den sämsta gemensamma nämnare som konsensus många gånger är. Och våga också ta ansvar för ditt beslut. För ett beslut kan ju innebära problem, men också framgång.

Ps. Självklart är det så att man fattar beslut på olika sätt beroende på om det är på jobbet, men tjejen eller med kompisarna. Men konsensus är ett jävla otyg. Eller vad tycker du?

Humor på hög nivå

"Det är klart att jag undrar var han ska ta vägen killen. Jag undrar vad han ska göra. Jag tycker lite synd om honom" - Göran Persson

"Det är väl bra att grabben får ett jobb, så att han inte känner sig vilse i världen." - Carl Bildt

Nästan ännu roligare:
"-Jag är förvånad, det borde räcka med ett statsrådspension och ett jordbruk" - Irene Wennemo, LO:s näringspolitiska chef.

Hej Connie och Rosita

Tack för ert brev till oss. Vi finner er väldigt intressanta och vill förklara lite hur vi tänker. Med tanke på era matvanor och att ni båda är ganska feta håller jag med om att ”Du blir vad du äter” skulle vara ett alternativ. Tyvärr så är ni inte tillräckligt feta men jobba på med maten så får vi se om det kan bli aktuellt.

Gällande ”Lyxfällan” håller vi med er om att ni verkar missköta er ekonomi totalt och med tanke på att ni båda är arbetslösa samtidigt som ni funderar på att flytta till en herrgård kanske ”Lyxfällan” skulle vara ett alternativ. Som jag förstår det så har ni inte köpt nån ny bil eller tv senaste månaden och tyvärr är ett krav från vår sida att er konsumtion ska vara fullständigt oacceptabel.

Det ni skriver om era barn, Ronnie och Samanta, tycker vi dock låter intressant. Det var länge sedan vi hörde om barn som missköter sig så mycket som era. Problemet kan möjligtvis bero på er slapphänthet vilket gör att era barn är totalt missanpassade. ”Nanny” är ett program som skulle kunna funka men vi har ett förslag.

Samanta är ju faktiskt helt vrickad och hennes elallergi kopplat till fetischen för plåster gör henne väldigt intressant. Vi skulle därför rekommendera er att Samanta är med i ett avsnitt av ”Outsiders”. Det vore väl kul!!

Hälsningar
Harald Messing
Produktionsbolaget Verklighet

Ps. ”Roomservice” kanske hör av sig om ett specialprogram om hur man inreder en container. Hoppas ni kan få det lite nice och cozy.

Henriks kommentar: "Ovanstående program är vidriga. Och folket som är med i programmen kunde varit med i vilket av dem. Hur söker man till dessa program? Skickar man inte en generell intresseanmälan där man beskriver hur galet man har det?? Och va fan kollar vi på dessa program för!"