Love sells, but who´s buying

Överallt i tidningar, på webben, det vi pratar. Där finns det. Som ett ständigt återkommande evigt olöst ämne debatteras och profiteras det. Som titeln antyder handlar dagens blogg om kärlek.

Spraydate, mötesplatsen, match.com, speed dating, Fråga Eva, Så fångar du drömbonden, etc. Överallt profiteras det på kärleken. Och det är inte så konstigt för med tanke på alla uppbrott som ständigt sker så finns det ett väldigt stor sug efter kärlek.

Problemet är bara, vem köper?

För ju äldre vi blir, dessto kräsnare blir vi. Vi har mer koll på tillvaron (tror vi) vilket gör att vi förväntar oss detsamma av vår framtida partner. Det är mycket som ska matcha för att det i slutändan ska fungera.

Och vad är det egentligen vi söker? Efter att ha sett Elisabethtown så är bilden av kärleken fantastisk, något som radikalt ändrar på ens liv. Är det så? Eller har kärleken blivit en välpaketerad produkt som är till salu? Problemet är, finns det fortfarande köpare?

För ibland matchar inte verkligheten den skapade bilden. Är det för att man inte hittat rätt än? Eller finns den verkliga kärleken bara att hitta i Hollywood. Eller på Aftonbladets relationssidor?

Kärlek är komplicerat, i många fall helt omöjligt att förstå sig på. Framförallt är kärlek väldigt svårhittat. Men återigen, program som Fling eller Bonde söker fru ger en annan bild.

Vi pratar om det hela tiden. Vi matas med det i alla tänkbara medier. Kärlek som koncept är en handelsvara.

Kärlek säljer. Men vem köper?

In the year 2000

En tonårssyster till en kompis är en av världens bästa suckare.
Ex. Asså, hur kan du inte veta vad sms är pappa… Åhhhhhhhh…..

Jag har kommit på mig själv nuförtiden med att också vara en suckare. När en kollega av modell äldre ringer mig och frågar varför han inte ser alla uppgifter i säljsystemet tänker jag.. Åhhhhhh…

När det sen visar sig att han använder sig av 800 x 600 upplösning så tänker jag åhhhhhhhh. Ställ om till minst 1024 x 768 så löser du problemet. Åhhhhhhh.

När mamma berättar att hon numera har tillgång till Finlands internet tänker jag… Åhhhhh. Åhhhhhhh

Undrar vad framtidens tonåringar kommer sucka över när jag är 65.

”Amen Henrik, du kan teleportera dig direkt till bordet på restaurangen. Du behöver inte åka via ingången… Åhhhhhhh”

”Amen Henrik, enter-knappen har inte funnits på 10 år. Tänk enter. Tänk! Åhhhhh.”

Vad suckade man åt innan det fanns teknik som ingen förstod sig på?

Ett dystert avsked

Nu tror ni att det är ett utspel som jag inte menar. Något som jag kommer ångra.

Men jag säger så här. Det jag har gjort är oförlåtligt. Det går inte att göra ogjort.

Mamma. Pappa. Ni måste ångra att jag blev den son jag är. Jag har försökt. Jag har kämpat. Men jag räcker inte till. Era krav och era förväntningar tog ut sin rätt. Hur ska jag kunna leva upp till alla dessa krav.

Mina vänner. För er har jag levt en lögn. Under 12 år har jag dolt detta som jag nu måste göra upp med er. Jag tror att ni alltid vetat men ni har ändå behandlat mig som en människa. För detta är jag evigt tacksam. Ni är större än den värld ni lever i.

För hur ska jag någonsin kunna ångra och åtgärda denna livslögn som jag har utsatt er för.

Jag hoppas ni kan förlåta mig. Jag vet inte om jag kan förlåta mig själv. Ta mig för den jag är.

Men döm mig inte för mina gärningar utan för mina tankar. Tänk på mig som en vilseledd själ som lämnat hamnen och piren försvunnit.

Kom ihåg mig för den jag är. För den jag vill vara. Den jag aldrig blev.

Men förlåt mig för att jag inte betalar tv-licensen.

Jag vill avsluta med en text av Dilba:

I'm sorry this illusion
Has caused you a lot of pain
But I have a solution
I'll never watch tv again
Im sorry
Im sorry
Uhhhuhhhhummmuhhhhummmaaaiiiijjaiiijjjaiiijjjeeeeee

IQFSoWCC part III

Röken låg tät över Mälaren när kvinnan i den lila kappan som satt vid strandkanten tittade djupt i glaset.

Hon önskade dock att hon haft en pistol när mannen som uppvaktade henne med rosor blev alldeles för påträngande. Jag har inget tålamod med såna män tänkte kvinnan.

För vi kan ju bara vara kompisar. Det var väl det han sa den där mannen med stegen i tv.

Plötsligt blev mannen påkörd av en båt med en massa djur på. Två hundar, två grisar, två höns. Jaja tänkte kvinnan, han var i alla fall inte så gammal.

Jag söker 4 band och 4 låtar, en av vardera per stycke.

Hare kris? Nja..

Till lunch åt jag idag fläskhare.
Smaka på det. Fläskhare. Det gjorde jag.

Jag var tvungen att fråga vad det var. Mattanten sa att det var som fläskkare.
Fläskkare. Fläskhare. Fläskkare.

Medans jag åt min fläskhare undrade jag om kocken stavat fel och att det egentligen var fläskkare som smakade fläskkare.

Fast då skulle mattanten inte sagt att det smakade som kare.
Kare. Hare. Kare.

Hon var förövrigt inte nån tant. Varför faller jag alltid för tjejer som ger mig mat?

IQFSoWCC part II

I måndags flög jag ner till Malmö över dagen. Grungens mästare skrev en låt om detta, nästan. Jag flög dock inte hela vägen till månen, men jag kände mig fri som en flygande demon när jag var på andra sidan hallandsåsen. Tyvärr hade de ingen sås till maten på planet och inte heller pizza att hälla den på heller. Dock oxfilé! Som tur var hade piloten flugit fel och vi landade i spelmetropolernas spelmetropol. Det skumma var att när vi tankat om planet och skulle åka stod en massa skäggiga gubbar och sjöng.

1. Vad hette grungelåten?
2. Vem flögs till månen?
3. Demoniskt bilmärke körd av vikingen
4. Klassisk sås.
5. Vilka var gubbarna?

Maila dina svar till henry_the_healer@hotmail.com. Du behöver inte kunna alla frågor för att vinna!

Borta bra men hemma sådär

Under lunchen idag kom det upp att en av mina kollegor ogillar att det är så mycket norrmän som spenderar sin semester på västkusten. Den "svenska" prägeln och stämningen går förlorad.

Hon förklarade dock att norrmännen ändå höll sig någorlunda lugna och stökade inte till det för mycket. Och sen hade de ju mycket pengar. Men varför skulle de äta lax hela tiden? Det kan de ju göra hemma.

Det som gjorde att det blev för mycket för min kollega var alla tyskar som nu också hade börjat komma på semester. Nån måtta får det ju ändå vara. Och ingen svenska pratar de.

Så numera spenderar hon sin semester på Mallorca.

Du lever i en illusion och den är genomskinlig

När jag var barn så såg jag upp till mina föräldrar. De var tryggheten i livet som tillhandahöll kläder, mat, husrum och omtanke. De var dessutom

jättesmarta. Kloka. Allmänbildade. Vettiga. Resonerande.
Allt det där som man själv ville bli när man blev stor.

Nån gång vid 23-24 års ålder så svängde det. Jag märkte plötsligt att jag var smartare än mina föräldrar. Att jag var bättre på att resonera, reflektera och se nyanserat på vekligheten.

Detta ledde till en kris då jag plötsligt fattade att jag var vuxen. Nu sex år senare så sitter jag och funderar, vad är det vi vuxna håller på med?

Vi tror och vill påvisa att vi är kapabla till att reflektera, ha någon form av självinsikt, se på oss själva och omvärlden på ett balanserat sätt. Problemet är att vi inte kan detta. Jag är till och med benägen att säga att vi är fullständigt värdelösa på det.

Men vi tror att vi är kloka och vi vill att andra ska tro att vi är det.

Denna illusion kommer vi så småningom lura i våra barn, bilden av den kloka vuxna som gör saker rätt och som barnet ska ha som en förebild. Varför lurar vi våra barn att vilja bli något som vi inte själva inte är.

Är det inte bättre att säga till sitt barn: ”Lilla Kalle, vuxna människor är ganska korkade. Vi är ofta taskiga mot folk vi tycker om, vi tror vi är smarta men detta är ofta en genomskinlig fasad, vi är egoistiska och snackar ofta skit om varandra.”

Då slipper i alla fall lilla Kalle spendera sina 25 kommande år med att försöka bli vuxen och de följande 25 med att ångra att han blev det.

Kära vuxna läsare. Du lever i en illusion och den är genomskinlig. Om du inte känner dig träffad är det för att du är en äkta vuxen.