Fack you! No, fack me!
Jag vet att jag har en oerhörda förmåga att placera folk i fack. Och det finns få som är så bra som jag på att generalisera.
Jag är dock inte medveten om att detta åskådningssätt är en brist som kanske ger en felaktig bild av verkligheten.
Orsaken till att jag inte är medveten om denna brist är att jag så starkt tror på generalisering. För när man börjar tillhöra medelåldern tror man sig också förstå sig på världen och se mönster. Och det är en grundförutsättning för att kunna placera folk i fack.
Vasastanskillar i Fred Perry-piké, gympadojor och jeans som hänger på krogen och tror att de är 24. Stureplanstjejen som i lång ljust hår och tighta jeans drömmer om att träffa aktiemäklaren på Köket. Södertjejen som önskar att hon vore gay och gillar gamla t-shirtar för att de nya gamla t-shirtarna man köper på Nytorget är för dyra. Teknologen från KTH som saknar sin ryggsäck, drömmer om en doktorandtjänst och har på sin overall i smyg för att minnas de goda tiderna.
Vi 70-talister är uppfostrade till att bli individualister men någonstans har det gått fel. För de grupperingar vi tillhör är så homogena att vi blir en parodi på oss själva.
Ex.
”Jag är så speciell. Jag gör precis som jag vill. Och jag och min tjej har precis hittat en tomt i Täby där vi ska bygga ett hus. Det ska bli spännande att få vara med i hela byggnationsfasen och se huset växa fram. Och dessutom ska vi åka till Thailand i vinter och bara ta det lugnt.”
Röstar höger, tjänar 35000kr+, läst på KTH, bor förmodligen i stan eller närförort, barnet ska heta Malcolm, IQ över 125, minst en av föräldrarna är akademiker, tjejen har ett par gånger varit nära att gå in i väggen, gillar segling och skidresor, kan tänka sig att åka långfärdsskridskor, tycker om knep och knåp i Illustrerad vetenskap, handlar på Åhlens, tränar 1-3 ggr i veckan.
Detta var bara ett exempel men jag tror på generalisering. Kanske är det för att jag har fastnat i min egen stereotypa verklighet där jag fullständigt ounik semiintellektuellt bloggar om livet och dess mening.
Fan, antingen får jag sluta generalisera eller så får jag stå mitt kast. I mitt eget jävla fack.
Jag är dock inte medveten om att detta åskådningssätt är en brist som kanske ger en felaktig bild av verkligheten.
Orsaken till att jag inte är medveten om denna brist är att jag så starkt tror på generalisering. För när man börjar tillhöra medelåldern tror man sig också förstå sig på världen och se mönster. Och det är en grundförutsättning för att kunna placera folk i fack.
Vasastanskillar i Fred Perry-piké, gympadojor och jeans som hänger på krogen och tror att de är 24. Stureplanstjejen som i lång ljust hår och tighta jeans drömmer om att träffa aktiemäklaren på Köket. Södertjejen som önskar att hon vore gay och gillar gamla t-shirtar för att de nya gamla t-shirtarna man köper på Nytorget är för dyra. Teknologen från KTH som saknar sin ryggsäck, drömmer om en doktorandtjänst och har på sin overall i smyg för att minnas de goda tiderna.
Vi 70-talister är uppfostrade till att bli individualister men någonstans har det gått fel. För de grupperingar vi tillhör är så homogena att vi blir en parodi på oss själva.
Ex.
”Jag är så speciell. Jag gör precis som jag vill. Och jag och min tjej har precis hittat en tomt i Täby där vi ska bygga ett hus. Det ska bli spännande att få vara med i hela byggnationsfasen och se huset växa fram. Och dessutom ska vi åka till Thailand i vinter och bara ta det lugnt.”
Röstar höger, tjänar 35000kr+, läst på KTH, bor förmodligen i stan eller närförort, barnet ska heta Malcolm, IQ över 125, minst en av föräldrarna är akademiker, tjejen har ett par gånger varit nära att gå in i väggen, gillar segling och skidresor, kan tänka sig att åka långfärdsskridskor, tycker om knep och knåp i Illustrerad vetenskap, handlar på Åhlens, tränar 1-3 ggr i veckan.
Detta var bara ett exempel men jag tror på generalisering. Kanske är det för att jag har fastnat i min egen stereotypa verklighet där jag fullständigt ounik semiintellektuellt bloggar om livet och dess mening.
Fan, antingen får jag sluta generalisera eller så får jag stå mitt kast. I mitt eget jävla fack.
posted by Healer at 7:58 AM
3 Comments:
This comment has been removed by the author.
vilket fack tror du själv du blir placerad i av din omgivning Henke?
Jag tror jag tillhör facket:
Vasastanskille i Fred Perry-piké, gympadojor och jeans som hänger på krogen och tror att de är 24. Semiintellektuell akademiker med författardrömmar som dock saknar tillräcklig drivkraft för att få tummen ur. Karriärist som egentligen helst vill slippa jobba.
Andra typiska egenskaper för mitt fack är att bo i innerstan, få barn sent, vara inflyttad från mindre stad och se på riktiga Stockholmare som skumma människor som aldrig tagit sig utanför länet.
Post a Comment
<< Home