Att leva i det förflutna

Många människor lever i det förflutna. Tankar går till saker som varit och ältandet har inga gränser.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört: "Det var bättre förr", "Jag önskar att saker var som förut" och "Tänk om man kunde gjort om det".

Mer meningslösa tankar finns inte. Henriks snabba och enkla recept är följande:

1. Du kan inte ändra något som redan hänt.
2. Om du har något du önskar du skulle gjort men aldrig gjorde. Gör det nu eller skit i det.
3. Om du gjort något dumt. Lär av det men gå vidare.
4. Om du tycker det var bättre förr, se till att få det så igen.

Man ska lära av vad som hänt, men att längta tillbaka till en svunnen tid ger ingenting. Ingenting.

Du kan förändra din situation. Du kan få den som du vill! Du har hela livet framför dig.

Men det som har hänt har hänt. Du kan inte ändra det. Men din framtid kan du forma precis som du vill.

Jag säger inte att det är lätt att forma sin framtid. Men det är lättare än att ändra saker som redan hänt. Avsevärt lättare.

Just nu blickar jag framåt. Det kan vara jobbigt. Men saker brukar ordna sig som min mamma brukar säga.

Av med kläderna

Sveriges finest har drabbats igen. Stackars soldater som får värmeslag känns beklämmande. De ska ju försvara oss när ryssen kommer. Varför köper vi inte in bättre utrustning till dem. Eller låter Panos designa nån sommarvänlig uniform?

Eller varför inte göra som för några veckor sen. Av med kläderna!!

Sen kan man ju ta militärbåten till skärgården. Dock kanske läge att fixa en livförsäkring istället. Livboj verkar inte räcka.

Men när man tröttnat på alla politikerskandaler är det uppfriskande att militären ställer upp. Men kom ihåg. Deras övningar är livsviktiga. Man vet ju aldrig när ryssen kommer..

Vad ska du bli när du blir stor?

När jag var liten så ville jag bli brandman. Som de flesta andra småkillar förmodligen. När jag gick på högstadiet ville jag bli golfproffs, när jag gick på gymnasiet ville jag bli rockstjärna, när jag läste på universitetet ville jag bli IT-konsult. Nu vill jag bli chef. Tror jag.

De flesta barn drömmer inte om att bli högstadielärare, löneadministratör, takläggare eller för den delen managementkonsult eller copy. Men det är ändå här vi slutligen hamnar.

I stället för att drömma om vad vi ska bli är vi plötsligt något. Men sen då?

För jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor. Man har en mer realistisk bild över vad som är möjligt/omöjligt att bli, men det finns ju så många saker man kan göra. Bara man vill.

Vi är alla upptagna av att göra karriär, tjäna mer pengar, dricka goda drinkar och njuta av livet. Men sen då? Eller måste det komma ett sen. Tänk vad läskigt om man verkligen skulle gilla det man gör och sitt liv. Va fan händer då? Tar livet slut då?

För är utveckling ett krav för att livet ska gå vidare. Måste det alltid finnas ett nästa steg?
Är vägen till målet mycket roligare än att verkligen uppnå det?

Ofta finns det inte en mening med livet. Men samtidigt så tror jag att det är meningen att det inte alltid ska finnas en mening i livet.

För att kombinera drömmar om framtiden med en rolig nutid gör att man kan både njuta av stunden samtidigt som man är nyfiken på vad som skall komma.

Meningen är inte att allt ska vara meningsfullt. Därför tror jag att tjejen på ICA eller killen på McDonalds kanske är lyckligare än jag. För de har lärt sig leva med en tillvaro som inte alltid är meningsfull.

Men fan, jag vill ju ha en mening med livet. En icke meningsfull tillvaro känns trist. Är det meningen att jag ska känna så här.
Jag tror jag ska bli brandman.

Fri som en fågel utan vingar

Jag blev inspirerad av en ledare i helgens svd. Välformulerad och genomtänkt tog den upp problematiken mellan staten och civilsamhället. Staten är enhetligheten och obligatoriet, det tvingande" och civilsamhället frihet under ansvar där man fattar egna beslut.

Hela poängen är var drar man gränsen mellan vad staten ska detaljstyra och vad som ska vara upp till varje människa. Ska staten bestämma hur många tanter som ska göra gubbarna sällskap i våra styrelser, ska staten bestämma hur länge du ska vara pappaledig, ska staten bestämma vad barnen ska ha på sig i skolan?

Jag är kluven, för innerst inne är jag en frihetsförespråkare och individualist. Samtidigt är jag medveten om att för att få ut så mycket av livet krävs gemenskap och samarbete. Dock tror jag att människan som egoistisk varelse förstår att för att maximera sina intressen jobbar man tillsammans med andra. På ett sätt som man beslutar tillsammans. Det är ett civilsamhälle som jag gillar.

Dock fyller staten en enormt viktig funktion. Sjukvård, lagar och rättsväsende, skolor är exempel på saker som staten ska göra. Jag tror på en grundtrygghet som tillhandahålls till svenska folket.

Fast är det verkligen rätt att staten ska förhindra, eller i alla fall försvåra för aktörer som vill tillhandahålla skola och sjukvård. Varför denna begränsning? En uppluckring har skett gällande post, el, bank etc. och jag tror att staten i framtiden endast kommer stå för en liten del av dessa tjänster.

Jag tycker att staten ska fokusera på att sätta övergripande regler och lagar som styr hur samhället ska fungera i stort. Låt sedan privata aktörer agera på denna reglerade marknad under statens kontroll.

En sista grundregel är sedan att våra riksdagsledamöter alltid måste leva utifrån sina egna lagar i 2 år innan de införs. Lyckas de inte leva efter dessa lagar så införs de inte.

Jag undrar om alla i riksdagen verkligen kommer använda cykelhjälm? Detaljstyrning eller bra för folket? Staten eller civilsamhället? Staten eller civilsamhället?

Artikeln i svd.

Vill jag verkligen avskaffa frågetecknet.

Frågetecknet är ett tecken som ofta används när man är feg. På jobbet avslutar man meningen ”Kan du ge mig rapporten på måndag” med ett frågetecken istället för ett utropstecken, för även om det är en uppmaning vill man inte vara för framfusig, så man låtsas att det är en fråga.

Genom att gömma sig bakom ett frågetecken säger man indirekt ”Kan du hjälpa till att städa, alltså om du känner för det och har tid och lust. Om inte, så är det ok. Ta det lugnt du bara och titta på tv. Jag fixar det. Ingen fara. Tänk inte mer på det.”

Ni fattar, ett frågetecken är den vekes akilleshäl.

Jag är för ett totalt avskaffande av frågetecken för även om det inte symboliserar är dold uppmaning, så fattar man att det är en fråga. Ex. ”När går tåget till Lund” behöver inte avslutas med frågetecken då alla fattar att det är en fråga. Avsluta med punkt!

Spanjorerna har en mycket längre väg att gå, de har ju till och med två frågetecken, ett före och ett efter meningen. Börjar ana att siestorna gjort dem lite tröga… ?No offense, men asså varför två? ?Förresten, vet nån hur man skriver ett upp och nervänt frågetecken? ?Ni fattar va? ?Tycker ni inte också att det är jobbigt?
Från och med nu så slutar jag med frågetecken. Kommer ni också göra det! Det sista var faktiskt en fråga.

Firandets vara eller inte vara

Imorgon är det Sveriges nationaldag. Med flaggan högt buren sjungades nationalsången sluter vi svenskar upp. Fast, vem bryr sig egentligen om nationaldagen??

Inte jag. Jag vet faktiskt inte varför vi firar denna dag. Tills jag kollade upp det på wikipedia... Men vi har en förkärlek för att fira meningslösa saker:

Din/min födelsedag - Asså, vilken jävla bedrift att fylla år. De flesta lyckas med detta nån gång under sitt liv.

Första maj - dagens societetssossar låtsas att de fortfarande kommer ihåg vem de kämpar för och alliansen låtsas att de vet vad en arbetare är.

Annandag påsk/jul - Att fira dagen efter en meningslös helgdag är dubbelt absurt. När var du senast i kyrkan?

Jag har idag ännu en gång misslyckats med att köpa möbler till min lägenhet, men några som har lyckats är våra studenter. Man kan tycka vad man vill om vitklädda, högljudda, överförfriskade och flakåkande studenter, men de firar en bedrift.

Jag är för att firanden som hyllar en bedrift. Studenten, första jobbet eller VM-guld. Övriga firanden bör avskaffas.

Vill man dock fortsätta fira dagar som nationaldagen krävs handling. Ett förslag är att den 6:e juni 2007 sälja Norrland till norrmännen. Vi blir kanske några tusen färre som kommer fira nationaldagen, men i det stora hela märker vi nog ingen skillnad. Den 17:e maj skickar vi sedan in ett gäng nakna elitsoldater och tar tillbaka det norrländska höglandet. Vi behöver ju hockeykillarna..

Då jäklar har vi något att fira!

Nackdelen är att man är två i ett förhållande

För er som undrar så är rubriken ironisk och killen i filmen heter egentligen något helt annat.

Okänd säger:
var dte mycket folk på stället?
Henrik säger:
sådär. lite par som satt och hade trevligt och några panchisar som också hade trevligt. jag gillar stället. jag måste gå dit och käka i sommar nångång
Okänd säger:
mmm.... det känns lite konstigt för mig att åka dit nu
Okänd säger:
börjar nästan gråta bara vid tanken
Henrik säger:
trist. men saker blir bättre med tiden. det säger i alla fall min mamma
Okänd säger:
kanske.... eller det är klart..... men jag gillar inte avsked.
Henrik säger:
inte jag heller. men å andra sidan kan man heller inte leva i det förgångna. då kommer man inte vidare. grejen är att folk generellt går vidare. det är inte kul att stå kvar och önska att saker var som förr när de man upplevde det med har lämnat
Okänd säger:
fast jag önskar ju inte att saker var som förr. jag får bara ont i kroppen av att förstå att det inte kommer att komma tillbaka. även om det var dåligt. jag vet att det är konstigt och ologiskt.... men
Henrik säger:
jag vet. jag hade det så med min förra tjej. jag saknade henne i flera år. kom bara ihåg det som var bra. sen träffades vi igen under en period. då kom jag på varför vi inte kunde vara tillsammans. sen dess har jag lärt mig att försöka komma ihåg både bra och dåliga saker för att ha en rättvis bild.
Okänd säger:
jag vet... och det gör jag. problemet är att bra och dåligt är det ju med alla......
Henrik säger:
håller med. det måste bara vara mer bra än dåligt. men men, 70-talisternas generationsproblem. vi vill träffa nån, men när vi träffar nån vill vi vara singel. våra krav när vi är singel gör att vi inte träffar någon. våra krav när vi är tillsammans gör att det tar slut.
Okänd säger:
jävla knepigt det där....
Okänd säger:
så tror man väl att det ska fungera utan ansträngning också
Henrik säger:
grejen är väl att man ska vilja anstränga sig lite. vill man inte det så är det lika bra att det är slut. problemet är väl hur mycket man ska anstränga sig
Okänd säger:
joo... och att båda måste vilja det
Henrik säger:
precis. nackdelen är att man är två i ett förhållande..

Återöppnad, berest och tantångest

Jag var i Gävle idag. Det är något speciellt med den friska norrländska luften och lukten från deras pappersmassafabrik, för jag tog mig en liten funderare kring saker och ting. Och kollade in folk.

För på tåget tillbaka till Stockholm satt en stackars 55-årig tant bredvid mig. Hon var under den två timmars tågresan fullt övertygad att någon skulle sno hennes väska. Hon utstrålade ångest till den grad att det lilla skrikande barnet två rader fram framstod som världens lyckligaste människa.

Va fan hade hon i väskan? Släktklenoder? Obligationer? Man har ju hört att äldre människor gömmer kontanter i madrassen men inte har de väl med dem på tåget?När hon väl släppt tanken på att halva vagnen var professionella ficktjuvar fick hon ångest över att vi var så många på tåget att hon inte skulle hinna av i Stockholm. Ångestattackerna avlöste varandra.

Alla människor har ångest då och då. Det är helt naturligt. Men många skapar också sin egen ångest och känner sig levande i sin misär. Jag blir sur när jag får ångest. På mig själv och på andra. Jag får ångest av att ha ångest.

Men jag vill aldrig uppleva det liv som tågtanten har. Ett liv där ångesten har ett egenvärde, där oro, gnäll, och bitterhet är livsuppehållande känslor.

Plötsligt var jag tillbaka i Stockholm. Tågtanten kom som tur var av tåget. Åhh, det kommer snart att börja regna hörde jag henne mumla.

Jag köpte en glass.

Vilken av följande personer ska bort?

Vilken av dessa fyra välkända celebriteter ska bort? Och varför? Motivera gärna men skriv inget du inte kommer ångra.

Mina åsikter nedan är lite förutsägbara fast förhoppningsvis någorlunda underhållande.Jag resonerar enligt följande:

Fadde är ju numera en frontfigur för alla stackare som inte kommer in på Stockholms innekrogar.

Man kan ifrågasätta om Sjödin borde släppts in på den galna hästen den där tragiska natten.

Det är ju mycket tragik i Davidssons liv nu och han känner nog att han borde haft bättre koll på vad som hände i utlandet.

Vakten Fadde portade utlänningar, även fast han själv har liknande bakgrund.

Sjödin gillar inte vakter som är utlänningar, i alla fall enligt läkaren.

Hela detta spektakel känns som en såpa.

Jan-Emanuel var med i en såpa innan han blev politiker.

Sjödin representerar samma parti som Jan-Emanuel, även om hon har en lite ungdomligare touch på sina insatser.

Fadde är inte ung längre utan äldre och bitter.

Tillsammans med Jan-Emanuel skriver de på ledarsidan att polisen ska ta över vaktandet av Stockholms krogar.

Polisen är också intresserad av att prata mer med Sjödin om vad som egentligen pågick den där kvällen.

Vad som hände den där dagen kanske också Danielsson borde prata mer om.

I stället pratar Faddes tjej Linda ut i pressen om deras förhållande och hennes utvik i Playboy som det inte blev något av.

Danielssons eventuella julflört har inte vikt ut sig, men hon har i alla fall talat ut om juldagen.

De alla är på väg ut i kylan men Fadde har inte makten att släppa in dem.

Robinson Jan-Emanuel ska bort, för han är den enda som redan blivit utröstad tidigare. Resten tror jag får vänta nåt halvår till innan de försvinne från rampljuset.