Fri som en fågel utan vingar
Jag blev inspirerad av en ledare i helgens svd. Välformulerad och genomtänkt tog den upp problematiken mellan staten och civilsamhället. Staten är enhetligheten och obligatoriet, det tvingande" och civilsamhället frihet under ansvar där man fattar egna beslut.
Hela poängen är var drar man gränsen mellan vad staten ska detaljstyra och vad som ska vara upp till varje människa. Ska staten bestämma hur många tanter som ska göra gubbarna sällskap i våra styrelser, ska staten bestämma hur länge du ska vara pappaledig, ska staten bestämma vad barnen ska ha på sig i skolan?
Jag är kluven, för innerst inne är jag en frihetsförespråkare och individualist. Samtidigt är jag medveten om att för att få ut så mycket av livet krävs gemenskap och samarbete. Dock tror jag att människan som egoistisk varelse förstår att för att maximera sina intressen jobbar man tillsammans med andra. På ett sätt som man beslutar tillsammans. Det är ett civilsamhälle som jag gillar.
Dock fyller staten en enormt viktig funktion. Sjukvård, lagar och rättsväsende, skolor är exempel på saker som staten ska göra. Jag tror på en grundtrygghet som tillhandahålls till svenska folket.
Fast är det verkligen rätt att staten ska förhindra, eller i alla fall försvåra för aktörer som vill tillhandahålla skola och sjukvård. Varför denna begränsning? En uppluckring har skett gällande post, el, bank etc. och jag tror att staten i framtiden endast kommer stå för en liten del av dessa tjänster.
Jag tycker att staten ska fokusera på att sätta övergripande regler och lagar som styr hur samhället ska fungera i stort. Låt sedan privata aktörer agera på denna reglerade marknad under statens kontroll.
En sista grundregel är sedan att våra riksdagsledamöter alltid måste leva utifrån sina egna lagar i 2 år innan de införs. Lyckas de inte leva efter dessa lagar så införs de inte.
Jag undrar om alla i riksdagen verkligen kommer använda cykelhjälm? Detaljstyrning eller bra för folket? Staten eller civilsamhället? Staten eller civilsamhället?
Artikeln i svd.
Hela poängen är var drar man gränsen mellan vad staten ska detaljstyra och vad som ska vara upp till varje människa. Ska staten bestämma hur många tanter som ska göra gubbarna sällskap i våra styrelser, ska staten bestämma hur länge du ska vara pappaledig, ska staten bestämma vad barnen ska ha på sig i skolan?
Jag är kluven, för innerst inne är jag en frihetsförespråkare och individualist. Samtidigt är jag medveten om att för att få ut så mycket av livet krävs gemenskap och samarbete. Dock tror jag att människan som egoistisk varelse förstår att för att maximera sina intressen jobbar man tillsammans med andra. På ett sätt som man beslutar tillsammans. Det är ett civilsamhälle som jag gillar.
Dock fyller staten en enormt viktig funktion. Sjukvård, lagar och rättsväsende, skolor är exempel på saker som staten ska göra. Jag tror på en grundtrygghet som tillhandahålls till svenska folket.
Fast är det verkligen rätt att staten ska förhindra, eller i alla fall försvåra för aktörer som vill tillhandahålla skola och sjukvård. Varför denna begränsning? En uppluckring har skett gällande post, el, bank etc. och jag tror att staten i framtiden endast kommer stå för en liten del av dessa tjänster.
Jag tycker att staten ska fokusera på att sätta övergripande regler och lagar som styr hur samhället ska fungera i stort. Låt sedan privata aktörer agera på denna reglerade marknad under statens kontroll.
En sista grundregel är sedan att våra riksdagsledamöter alltid måste leva utifrån sina egna lagar i 2 år innan de införs. Lyckas de inte leva efter dessa lagar så införs de inte.
Jag undrar om alla i riksdagen verkligen kommer använda cykelhjälm? Detaljstyrning eller bra för folket? Staten eller civilsamhället? Staten eller civilsamhället?
Artikeln i svd.
posted by Healer at 11:07 AM
2 Comments:
Hur gammal är du egentligen???
30 till sommaren!
Post a Comment
<< Home