Vad ska du bli när du blir stor?

När jag var liten så ville jag bli brandman. Som de flesta andra småkillar förmodligen. När jag gick på högstadiet ville jag bli golfproffs, när jag gick på gymnasiet ville jag bli rockstjärna, när jag läste på universitetet ville jag bli IT-konsult. Nu vill jag bli chef. Tror jag.

De flesta barn drömmer inte om att bli högstadielärare, löneadministratör, takläggare eller för den delen managementkonsult eller copy. Men det är ändå här vi slutligen hamnar.

I stället för att drömma om vad vi ska bli är vi plötsligt något. Men sen då?

För jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor. Man har en mer realistisk bild över vad som är möjligt/omöjligt att bli, men det finns ju så många saker man kan göra. Bara man vill.

Vi är alla upptagna av att göra karriär, tjäna mer pengar, dricka goda drinkar och njuta av livet. Men sen då? Eller måste det komma ett sen. Tänk vad läskigt om man verkligen skulle gilla det man gör och sitt liv. Va fan händer då? Tar livet slut då?

För är utveckling ett krav för att livet ska gå vidare. Måste det alltid finnas ett nästa steg?
Är vägen till målet mycket roligare än att verkligen uppnå det?

Ofta finns det inte en mening med livet. Men samtidigt så tror jag att det är meningen att det inte alltid ska finnas en mening i livet.

För att kombinera drömmar om framtiden med en rolig nutid gör att man kan både njuta av stunden samtidigt som man är nyfiken på vad som skall komma.

Meningen är inte att allt ska vara meningsfullt. Därför tror jag att tjejen på ICA eller killen på McDonalds kanske är lyckligare än jag. För de har lärt sig leva med en tillvaro som inte alltid är meningsfull.

Men fan, jag vill ju ha en mening med livet. En icke meningsfull tillvaro känns trist. Är det meningen att jag ska känna så här.
Jag tror jag ska bli brandman.